Jag som trodde att jag var...
- Osårbar!Just det! Onåbar, höjd över vidderna, fritt svävande, högsta hönset eller vad man ni vill kalla det. Inget kunde hindra mig. I lite mer än 3 år fick jag tro att jag var något, en supermänniska, en sån där som är bättre än alla andra. I 3 år körde jag runt, runt och runt. Tills i torsdags.
Klockan var runt 00,30 på natten, jag och Dennis hade precis lämnat av Molle vid Norrberget. Ser att farbror blå svänger in bakom mig och sen parkerar framför. Jag tänker en stilla tanke att nu äntligen ska jag få åka hem och sova. Åker sakta och försiktigt ut mot Vågbro, ser att polisen fortfarande förföljer mig, säger till Dennis på skämt att "de stannar säkert oss för att vi har en trasig lampa, sådär som i cops". Blinkar lydigt i rondellen och åker fint ut på 50vägen. Farbror blå fortsätter att förfölja mig. Jag hinner precis tänka nått i stil med "varför kunde de inte ha åkt in mot stan ist?" då jag både ser och hör hur det blinkar. ylar och tutar. Får panik! Frågar Dennis med paniken i halsen om vad jag ska göra. Han tycker vi ska köra fram till nästa ställe man kan stanna men jag saktar snabbt in efter vägen, stänger av bilen och hoppar nästan ur bilen innan Dennis hindrar mig.
Väntan känns som en evighet, tillslut kommer polisen fram och jag öppnar dörren. Jag får lämna ifrån mig mitt körkort och blåsa i en såndär makapär. Det visade negativt vilket jag till min stora förskräkelse får för mig att det är negativt för mig så att jag får åka till stationen men det var ju bra ändå : ) Får svara på en del frågor så som om bilen är min, om den är omlackerad, hur länge min pappa haft den osv. Svarar så gott jag kan. Tillslut säger de att de stannar mig för att jag har
EN TRASIG LAMPA BAK. De sa att jag måste laga den så fort som möjligt och innan de skickar hem oss så säger de att jag är en väldigt skötsam tjej *stolt*
Så nu har även jag lyckats få polisen på mig : ) De kommer säkert att stanna mig igen bara för att se om jag fixat lampan, vilket pappa fixade åt mig igår ;)